Midsommaraftonen skulle tillbringas på det traditionella firandet utanför Kilafors med pappas släkt. Vi plockade blommor, dansade runt stången (inte Joel såklart), fikade samt träffade hela släkten, någon räknade på att det var nästan 70 personer där.
Efter myset började dagens huvudaktivitet: lagkamp. Detta tas på fullaste allvar av alla inblandade från 18 år upp till nästan 80. Vi började försiktigt med frågesport och schlagertävling för att sedan gå över till rockringsrace och ett efter ett slogs de andra lagen ut, men lag två, bestående av bl.a. mig, Joel och farmor var stadigt i topp. Efter en utslagsmatch i boule, så var vi segrande lag! Joel blev bjuden på både öl, grogg och nubbar, för att fira att en alldeles ovetande smålänning tagit sig till final. Men det var inte slut med detta utan nu påbörjades jakten inom laget för att få fram en ensam segrare. Efter att ha slagit ut de andra fem, var vi tre tappra kvar. Genom att få för mig att Nathalie var det mest populära namnet på nyfödda 2006 så var jag körd. Mr Joel däremot blev den slutliga segraren. Tydligen den första, sedan vandringspokalen instiftades 1986, utan släktband! Vet inte hur populärt det var men folk var trevliga ändå, och nu blev det någon grogg till för vinnaren. Samt en förmaning om att komma ihåg att gravera pokalen i tid till nästa år och att han nu är tvungen att komma tillbaka, med pokalen, och försvara titeln till nästa år!
Själv fick jag fira min, i sammanhanget, allt annat än hedersamma tredjeplats med att skjutsa hem en onykter pappa och en kanske än mer onykter nybliven ägare av vandringspokalen, som inte kunde sluta tjata om hur speciellt det kändes att vinna en pokal som vandrat sen 1986. Jag var ju självklart jätteglad för hans skull. Verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar