Historien om en flytt

Igår var den stora dagen, dagen då jag lämnade Umeå. Var egentligen tänkt att vi skulle fara imorse. Efter att ha packat släpet igårkväll så skulle vi göra en quick exit efter att ha torkat golven. Så blev det inte.

Släpet pappa lånat av kusinen visade sig efter en liten genomgång, inte rymma riktigt så mycket som vi hoppats. Pappa var positiv till en början, men efter att ha sett förrådet med flyttkartonger staplade till taket så blev även han tvungen att kasta in handduken. Sållandet fick helt enkelt börja. Soprummet fylldes (ja jag vet att man inte får det, men vad ska man göra när återvinningsstationen har stängt?!) med en stor tresitssoffa, fyra fullt fungerande köksstolar, en grill, ett skoställ, en papperskorg, en dammsugare, hinkar osv. Blev även tvungen att lämna fyra plaststolar, en pall och ett bord på uteplatsen. Så är ni sugna på utemöbler (US kanske? har hört att ni skulle behöva några :)) så finns de att hämta på Magistervägen.

Efter allt detta packande och klämmande in i släpvagna och bil så insåg vi att vi packat in tältsängen som pappa skulle sova på och att vi kanske inte ville lämna en full bil och släpvagn på parkeringen, så tanken om att fara redan på kvällen började gro. Pappa, som redan kört 42 mil för att komma upp till Umeå igår var den som var mest positiv till färden. Efter lite övertalning ansåg även jag att det nog var det bästa, så klockan 00.15 stängdes dörren till lägenheten för sista gången och 00.45 lämnade vi stan.

Det positiva med denna färd var att vi faktiskt for under den ljusaste tiden på året, vilket innebär att solen började gå upp när vi passerade Nordmaling. Det blir ju dock aldrig mörkt i norrland på sommaren så skillnaden var minimal. Jag fick även umgås med min underbara pappa, vilket aldrig är fel. Vi lyssnade på bra musik. De människor som ringer in till "vaken" på p3/p4 mitt i natten har faktiskt förvånansvärt bra och blandad musiksmak! Att det dessutom är i stort sett fritt från trafik på E4 mitt i natten gjorde inte saken sämre.

Det negativa var självklart sömnbristen. Pappa insisterade på att köra, kanske delvis pga att jag höll på att somna när vi lämnade Umeå. Dock höll vi oss vakna hela vägen, förutom att vi stannade och försökte sova när både han och jag kände oss lite dåsiga, men då var det helt omöjligt, kanske just för att man kände pressen att sova. Vägas in i detta skall dock att min kära far klivit upp klockan 05.30 samma morgon, jobbat fram till lunch och sedan kört bil sex timmar för att komma upp till mig. Han är helt enkelt en hjälte!

Efter sju timmar åkandes i en Volvo med för tung släpvagn så nådde vi till slut delmålet; Bollan! Pappa hade varit vaken över ett dygn och jag slog precis 24 timmars gränsen. Trötta som tusan men dock sjukt nöjda med vår insats, stupade vi i säng. Nu, en sådär 4 timar senare, har vi båda vaknat, pigga och utvilade och är redo för nästa etapp; Bollnäs - Stockholm. Beräknar att vara inflyttad och klar till sju-åtta ikväll och efter detta troligen slockna på en sekund.

Ja det här blev ju en hel uppsats, men så beskriver det också ett äventyr! Tacket går helt enkelt till min underbara pappa som ALLTID ställer upp!