midnight train

"Ryggradslösa djur kan ta sig ombord på tåg, men ni misslyckas"

Lagom less tunnelbaneförare

Kuragömma

Kvällen går i fixandets och möblerandets tecken. Samt i gömma-så-mycket-i-så-få-skåp-som-möjligts tecken. Joel är kung!

Kändis-spotting

Det är tråkigt att jag känner mig starkt drabbad av nyinflyttade-Stockholmare-syndromet. Vad betyder detta då? Jo, att så fort jag ser minsta skymt av någon jag sett i en film, på tv, i en tidning eller ens nån som skriver en blogg som jag råkar läsa så blir jag som ett litet barn och är alldeles till mig. Jag skriker som en fjortis, springer fram och kramar och ber om en autograf, samt tar minst 20 bilder.

Allt detta sker dock inombords. På utsidan försöker jag vara den mest oberörda som finns, för vi vet väl alla att "kändisar" vill leva som vanliga människor och att kolla storögt, peka och vända sig om är ungefär det mest ocoola man kan göra och det sista som gör lantisar som mig accepterade av infödingar och liknande. Dock lyckas jag alltid småle lite, kolla lite för länge och ändå framstå som tönten. Trots att det tydligen är väldigt viktigt för mig att bli accepterad av de som redan bor här. Fråga mig inte varför, men jag vill väl helt enkelt inte skämma ut mig på stan och sen råka hamna i någon av de bloggar jag läser som "en typisk turist som aldrig sett Paolo Roberto springa på Norrmälarstrand". Detta är ju då förstås något som jag gjort och gärna berättar, eftersom jag fortfarande, och inte ens djupt därinne utan väldigt tydligt, tycker det är lite lite lustigt och även rätt så häftigt.

Vad hela den här skitlånga texten skulle leda till var i alla fall faktumet att jag och Emma mötte Tommy Lee på vår promenad igår. Nu är ju inte Tommy Lee, Madonna eller Britney, som fansen bara rusar efter. Men han är ändå en kändis som faktiskt inte bor i Sverige och är rätt mycket mer känd än "hon som spelar Becks dotter". Kanske 20 meter efter mötet frågar Emma mig, fortfarande med ansiktet vänt rakt framåt; "du, vem var det där? Jag tyckte att jag kände igen honom". Varpå jag svarar kort och gott att det var Tommy Lee. Efter detta tar vi inte fram vår kameror och knäper 20 bilder, springer tilbaka för att be om en autograf, eller ens vänder oss om. Vi tittade inte ens dit en gång extra, eller log lite mot honom, eller för oss själva.

Vi går helt enkelt vidare på vår promenad och pratar om vänner, relationer och helgen. Precis som om Tommy Lee aldrig hänt.

Att jag sedan skriver det här blogginlägget, som en ursäkt för att få berätta om att jag mötte Tommy Lee vid Djurgårdsbron gör mig ju fortfarande till lantisen. Men jag tittade inte, och jag vände mig inte om! Kanske, kanske är jag på väg att bli indoktrinerad.

Allsång

Tisdagkväll, superfint väder och några timmar över? Jag, Emma och hennes kompis Karin drog på Allsångspremiär. Att vi inte var ensamma var en underdrift.

Fick lära mig ett och annat faktiskt. Bl.a. att sittplatsdelen är sjukt mycket mindre än den ser ut på tv, att det är samma skämt på genrepet som sen, att Måns Zelmerlöf är längre än jag trodde och att Tomas Ledin är längst. Samt att det är väldigt dumt att vara "en gaffel kort".


Henrik Dorsin var helt klart bäst, inte helt oväntat. Att de dessutom fått in Tingeling (dock den svenska versionen) i allsångshäftet var rätt imponerande. Största behållningen var dock Dorsins bongotrumma-spelare som höll på att dö av skratt under Cornelis-upprädandet, något man nog inte såg på tv tyvärr.

Kvällen avslutades på Medis med ett glas rosé. En riktigt fin sommarkväll med andra ord!

Midsommarhelgen

Midsommar spenderades i härliga Hälsingland. Vi tog den inte lika härliga Härjedalingen (bussen) upp på torsdagkväll. Det här med att fara på E4:an dan före midsommar är inte det skojsigaste, men vi kom fram oskadda drygt en timme försenade.

Midsommaraftonen skulle tillbringas på det traditionella firandet utanför Kilafors med pappas släkt. Vi plockade blommor, dansade runt stången (inte Joel såklart), fikade samt träffade hela släkten, någon räknade på att det var nästan 70 personer där.

Efter myset började dagens huvudaktivitet: lagkamp. Detta tas på fullaste allvar av alla inblandade från 18 år upp till nästan 80. Vi började försiktigt med frågesport och schlagertävling för att sedan gå över till rockringsrace och ett efter ett slogs de andra lagen ut, men lag två, bestående av bl.a. mig, Joel och farmor var stadigt i topp. Efter en utslagsmatch i boule, så var vi segrande lag! Joel blev bjuden på både öl, grogg och nubbar, för att fira att en alldeles ovetande smålänning tagit sig till final.

Men det var inte slut med detta utan nu påbörjades jakten inom laget för att få fram en ensam segrare. Efter att ha slagit ut de andra fem, var vi tre tappra kvar. Genom att få för mig att Nathalie var det mest populära namnet på nyfödda 2006 så var jag körd. Mr Joel däremot blev den slutliga segraren. Tydligen den första, sedan vandringspokalen instiftades 1986, utan släktband! Vet inte hur populärt det var men folk var trevliga ändå, och nu blev det någon grogg till för vinnaren. Samt en förmaning om att komma ihåg att gravera pokalen i tid till nästa år och att han nu är tvungen att komma tillbaka, med pokalen, och försvara titeln till nästa år!

Själv fick jag fira min, i sammanhanget, allt annat än hedersamma tredjeplats med att skjutsa hem en onykter pappa och en kanske än mer onykter nybliven ägare av vandringspokalen, som inte kunde sluta tjata om hur speciellt det kändes att vinna en pokal som vandrat sen 1986. Jag var ju självklart jätteglad för hans skull. Verkligen.

Gud finns nog inte

Efter att ha sett affischerna i tunnelbanan och läst Claras blogg så var jag också tvungen att göra testet. Är tydligen en öppensinnad och inte vidare religös person. Är väl ungefär så jag skulle beskriva mig själv också, alltså ett helt okej test ändå.

Nu blir det tydligen en öl, för att fira tentan lite ytterligare.

Sommarlov!

Jag klarade tentan! Så himla härligt och precis över godkäntgränsen, jag menar det gäller ju att inte anstränga sig i onödan ;)

Firade detta genom en tur till IKEA, nu när jag slipper betala en resa på kanske 1000 kr till Umeå så kan man ju spendera lite i stället. Hittade dock bara gardiner, lite ljus, handdukar samt superbilliga matlådor. Men lite snyggare blir det förhoppningsvis här hemma.

Var på Bolagret igår och där skulle jag vilja köpa typ allt, hur mycket snyggt som helst ju! Det som dock saknas och som jag inte hittat någonstans är ett duschdraperi i lite kortare format, typ 180 cm. Någon som sett ett snyggt (!) sådant får gärna hojta till!

Nu är det dags för middag!

Fredagskväll

Min fredag spenderades på söder med (citat Joel): "Ett fetto, ett spinko och en blind".

Trevligt hade vi i alla fall, även om det rådde platsbrist på de flesta krogar pga skivädret.

För jag har bara regn hos mig

Väcktes av att telefonen ringde klockan åtta imorse. Kära Johan ringde för att meddela att han var på centralen om ca 20 min. Världens bästa kompis Sofia hade förstås glömt att hon skulle käka frukost med honom i stan och att hon dessutom sagt att "det är lugnt, jag är alltid vaken tidigt" var inte heller nåt som hon direkt tänkt på när hon lade sig och sov vid halv två.

Inget mer prat i tredjeperson nu; jag fick helt enkelt kasta på mig kläder försöka trycka till frisyren (som för övrigt inte är gjord för sena morgnar) och springa till tunnelbanan. När jag väl träffade Johan hade vi riktigt trevligt, trots att han var sjuk och gick på alvedon. Han bjöd på frukost på Publik, kanske världens godaste bröd, och vi snackade på en timme. Synd att man inte har tid eller råd att göra sånt varje morgon, är ju hur mysigt som helst att börja dagen med en kompisfrukost.

Efter att ha lämnat av Johan på centralen för vidare färd mot Mariefred så fick jag mess om att jag kunde komma förbi mitt sommarjobb på en fika i eftermiddag. Lät som en trevlig idé, insåg dock att jag var tvungen att fara hem och reda ut håret och kanske sminka mig lite. Så fort jag kom hem började det dra ihop sig på himlen och det blev mörkare och mörkare. Sisådär när jag skulle behövt fara, öste det verkligen ner. Letade som en tok efter paraply eller möjligtvis regnjacka, men nyinflyttad som jag är så har jag väl stoppat de båda på ett sånt där säkert ställe som jag absoluuuut skulle komma ihåg. Då jag inte direkt har råd att ta en taxi typ 2 mil så blev det till att stanna hemma. Hade dessutom tänkt mig en springtur efter fikat, men det lär ju inte bli av.

Så nu blir det till att ladda inför indiska middagen på söder ikväll istället, inte helt fel faktiskt. Börjar nästan gilla det här storstadslivet, lite bio en kväll, lite restaurang nästa och en hel del shopping på dagarna. Man kanske skulle satsa på det här med hemmafru ändå, eller vad säger du Joel?

Förändring

Kände att det var dags för förändring på hårområdet. Har aldrig ro att beställa tid och vänta flera veckor, då hinner man ju ändra sig. Så det blev en tur till Souk där jag bara behövde vänta 45 min.

"Kort därbak och längre ovanpå" var i stort sett det enda jag hade bestämt. Tjejen var sjukt duktig och förstod precis hur mitt hår funkade, fick även höra det som jag aldrig tror på; att jag har tjock hår! Men efter en urklippning där 80% av håret sedan låg på mina axlar insåg jag att hon kanske har lite rätt ändå.

Nu är det snart dags för biodejt, troligtvis Duplicity. Med de huvudrollerna borde den ju vara helt ok!

wooohooo wooohoo

Bestämde mig för en springrunda idag. Var säkert 4 månader sen sist så nu var det verkligen dags. Eftersom jag fortfarande inte var sugen på området kring Kista så kollade jag lämpliga rundor på andra ställen. Efter lite kollande hittade jag en perfekt rutt på ca 5 km runt halva Kungsholmen, samma tunnelbana och ett område jag känner lite sen Joel bodde där.



Så det blev en 10 min på blå linjen och sen ut i det grå vädret. Vädret visade sig dock vara idealiskt för en runda, alldeles friskt efter regnet. Hur som så var bland det första jag stötte på ett flak med fulla studenter från Jensen Västra. Man blir verkligen avundsjuk en sån gång, tänk att få ta studenten igen liksom. Hur underbart som helst och den där frihetskänslan man hade när man var 19 och inte riktigt visste vart livet skulle ta vägen. Nu såhär sju år senare vet jag i och för sig fortfarande inte riktigt vad som kommer hända, men många saker känns ändå förutbestämda, speciellt sen man gjort av med drygt fem av sex möjliga år med CSN. Det är även lustigt att jag fortfarande identifierar mig med gymnasie-Sofia. Speciellt när jag kommer tillbaka till Bollnäs, men det är väl rätt naturligt när man inte hann skapa sig en vuxenidentitet där innan man flyttade. Men det kanske börjar bli dags att inse att man är vuxen och att gymnasietiden faktiskt ligger bakom mig, speciellt när folk gifter sig och skaffar barn på löpande band runt omkring.

Blir dock lite avundsjuk på de där flaken. I Bollnäs finns det inga flak, eller fanns i alla fall inte när jag tog studenten. Kanske inte så konstigt i en småstad, vart ska man åka liksom? Fram och tillbaka över renbron och några svängar förbi brotorget? Hur som helst har jag alltid tyckt att det verkat så himla kul med flaken, för sammanhållningen den där sista dagen av studietiden. Att liksom få uppleva den där frihetskänslan när man bara får skrika och vara så där drygt tonåriga och få tro att man äger världen, åtminstone för några timmar.

Knähund eller uteserveringshund?

Syster kom förbi för att inspektera lägenheten igår eftermiddag. Den fick godkänt, förutom att hon möblerade om lite. Detta var dock tacksamt då vi haft stora problem att matcha den bulliga soffan och min stora fåtölj med fotpall.

Efter detta var vi båda sugna på en promenad, speciellt jag som knappt sett lite grönska sen jag lämnade Umeå. Var dock inte alltför sugna på en promenix runt husby/akalla/tensta så vi styrde kosan mot city. Vädret var dock sådär så vi tog med paraplyet.

När vi väl nådde östermalmstorg så började det ljusna upp och när vi kom ut på Djurgården var det riktigt fint och alldeles lagomt varmt. Väl därute insåg jag hur sjukt fint Stockholm är på sommaren, speciellt runt Djurgården. Bilderna gör dock varken vädret eller omgivningarna rättvisa.

Var ju även tvungen att ta med något typiskt stockholmskt. Även om det är lite väl östermalmssnobbigt att köpa mat till hunden så tyckte jag nästan att det var fint på något sätt, att liksom gå ut och äta tillsammans med hunden. Även om jag tvivlar på att vovven får sitta på en mysig korgstol och äta sin mat från en tallrik på bordet.

2004-2009

När man bott och pluggat i en stad i nästan fem år så hinner det hända en del. Satt och funderade på lite generella saker som hänt under de år jag bodde i Umeå och saker som på något sätt identifierade oss som började på Umeå Universitet redan 2004:

- Vi som minns när det fanns ett UB-café som var trångt, högljutt och sjukt varmt. Där den främsta kulinariska rätten var foccacian som man inte kunde äta upp för det blev så sjukt äckligt mot slutet.

- Vi som minns när brännbollsyran även spelades på universitetsängarna.

- Vi som började plugga innan varenda kotte hade en laptop och därigenom satt och svettades i datasalarna i källaren, där det varken fanns luft eller ljus.

- Vi som minns när det inte fanns något Lindell-café och det coolaste och mest populära lunchstället var sofforna i tornet.

- Vi som minns när det bara fanns en gård av tvistevägen-/balticgruppen-hus och resten av skogen var helt obebyggd.

- Vi som hann gå på Blå och festa innan det lades ner av någon suspekt anledning.

- Vi som minns när MVG helt enkelt hette Victoriagallerian.

Kom även på en del saker som jag inte hann med under de här åren, eller sådant som inte riktigt hunnit hända än helt enkelt:

- Handla på Lidl (oh no!)

- Åka tåg till hem till Bollnäs på Botniabanan.

- Sitta på den planerade "uteserveringen" vid Lindell.

Är det något jag missat tro?

Sporthelg och uppackning

Gårdagen blev lite stressig efter åkandet till Kista. Pappa insåg att han kanske skulle hinna hem till fotbollen om han skyndade sig, så han sprang som en iller mellan bilen och hissen. Kvällen spenderades sedan i en lägenhet i Solna kollandes på den tyvärr trista fotbollsmatchen. Massa skrikande Stockholmare och en syster, är tydligen så det funkar här nere. Men de var trevliga så jag klagar inte.

Dagens aktivitet har varit lite småshopping i gallerian, måste ju kolla läget liksom, samt uppackning. Förvaringsmöjligheterna här är helt katastrofala så det ligger fortfarande kläder i högar på golvet. Men resten av det som följt med hit är dock uppackat och instoppat där det finns plats. Så nu kopplar vi av framför tennisen. Insåg att jag inte förstår tennisreglerna alls, förutom 15-30-40, så det blev en snabbkurs i detta också. Efter det blev det ju faktisk riktigt intressant att kolla. Dock ser det inte så ljust ut tyvärr, men heja Robin i alla fall!

Fick just ett samtal från pappa också. Han kom innanför dörren några sekunder innan slutsignalen. Härligt liksom.

Historien om en flytt

Igår var den stora dagen, dagen då jag lämnade Umeå. Var egentligen tänkt att vi skulle fara imorse. Efter att ha packat släpet igårkväll så skulle vi göra en quick exit efter att ha torkat golven. Så blev det inte.

Släpet pappa lånat av kusinen visade sig efter en liten genomgång, inte rymma riktigt så mycket som vi hoppats. Pappa var positiv till en början, men efter att ha sett förrådet med flyttkartonger staplade till taket så blev även han tvungen att kasta in handduken. Sållandet fick helt enkelt börja. Soprummet fylldes (ja jag vet att man inte får det, men vad ska man göra när återvinningsstationen har stängt?!) med en stor tresitssoffa, fyra fullt fungerande köksstolar, en grill, ett skoställ, en papperskorg, en dammsugare, hinkar osv. Blev även tvungen att lämna fyra plaststolar, en pall och ett bord på uteplatsen. Så är ni sugna på utemöbler (US kanske? har hört att ni skulle behöva några :)) så finns de att hämta på Magistervägen.

Efter allt detta packande och klämmande in i släpvagna och bil så insåg vi att vi packat in tältsängen som pappa skulle sova på och att vi kanske inte ville lämna en full bil och släpvagn på parkeringen, så tanken om att fara redan på kvällen började gro. Pappa, som redan kört 42 mil för att komma upp till Umeå igår var den som var mest positiv till färden. Efter lite övertalning ansåg även jag att det nog var det bästa, så klockan 00.15 stängdes dörren till lägenheten för sista gången och 00.45 lämnade vi stan.

Det positiva med denna färd var att vi faktiskt for under den ljusaste tiden på året, vilket innebär att solen började gå upp när vi passerade Nordmaling. Det blir ju dock aldrig mörkt i norrland på sommaren så skillnaden var minimal. Jag fick även umgås med min underbara pappa, vilket aldrig är fel. Vi lyssnade på bra musik. De människor som ringer in till "vaken" på p3/p4 mitt i natten har faktiskt förvånansvärt bra och blandad musiksmak! Att det dessutom är i stort sett fritt från trafik på E4 mitt i natten gjorde inte saken sämre.

Det negativa var självklart sömnbristen. Pappa insisterade på att köra, kanske delvis pga att jag höll på att somna när vi lämnade Umeå. Dock höll vi oss vakna hela vägen, förutom att vi stannade och försökte sova när både han och jag kände oss lite dåsiga, men då var det helt omöjligt, kanske just för att man kände pressen att sova. Vägas in i detta skall dock att min kära far klivit upp klockan 05.30 samma morgon, jobbat fram till lunch och sedan kört bil sex timmar för att komma upp till mig. Han är helt enkelt en hjälte!

Efter sju timmar åkandes i en Volvo med för tung släpvagn så nådde vi till slut delmålet; Bollan! Pappa hade varit vaken över ett dygn och jag slog precis 24 timmars gränsen. Trötta som tusan men dock sjukt nöjda med vår insats, stupade vi i säng. Nu, en sådär 4 timar senare, har vi båda vaknat, pigga och utvilade och är redo för nästa etapp; Bollnäs - Stockholm. Beräknar att vara inflyttad och klar till sju-åtta ikväll och efter detta troligen slockna på en sekund.

Ja det här blev ju en hel uppsats, men så beskriver det också ett äventyr! Tacket går helt enkelt till min underbara pappa som ALLTID ställer upp!

Hej, Sofia 26 år

Ska man bli orolig när ens mamma ringer och pratar om flyttstädningen (inför flytt på lördag) och lite oroligt flikar in "du har väl sagt upp lägenheten förresten?". Näe mamma, jag packar lådor, slänger saker och städar ur lägenheten och flyttar. Och SEN funderar jag på att säga upp den.

Synkad?

Har börjat med flyttstädningen på allvar idag, efter tentan som gick ungefär skitdåligt. Fick hur som helst hjälp av både Thomas och Clara. Thomas stod för manligheten och städade ovanpå garderoberna dit vi andra inte når. Clara stod för städning av insidan av garderoberna, himla snällt!

Efter att vi städat klart för dagen intog jag och Clara soffläge framför Grey's. I diskussionerna som följde detta kom vi in på det här med synkade menscykler. Detta är tydligen ett fenomen som är väldigt utbrett och jag vet att jag själv upplevt det i omgångar. Efter lite googlande så verkar det hur som helst inte gå att bevisa varför detta sker, eller varför det inte sker i vissa fall. Intressant fenomen dock och lämpligt då det ofta finns nån i närheten som kan låna ut saker i nödens stund :)

Dåså!

Nu har vi gått upp med uppsatsen och mycket ris och lite ros blev det, men nu är det färdigt i alla fall. Nu återstår bara tenta i handelsrätt sen är pluggtiden i Umeå över. Känns sjukt konstigt och ganska sorgligt, men nya tider väntar!

Men innan dess återstår den härliga flyttstädningen, så nu hoppas jag att ni kommer förbi en sväng och åtminstone hjälper mig att bära ut lite grejer till soprummet. Vem vet, det kanske bjuds på flyttpizza ;)